Tecken-undervisning med baby class och top class

På Light Angel har den en elev i baby class om har downs syndrom. Jode, som han heter, är världens goaste unge som alltid rusar fram till mig och tar min hand så fort jag kommer. Han har lite svårt med kommunikationen så igår bestämde jag mig för att åka till skolan för att ha lite tecken-undervisning för baby class som han går i. Baby class och top class delar klassrum så det blev en stor skara som fick lära sig tecknet för ett par färger och tecken för äta, ledsen, sjunga och leka. Jag hade gjort en liten plansch för varje tecken med en bild och ordet för tecknet både på engelska och luganda. De var superduktiga och det var härligt att se att även Jode plockade upp det snabbt!

Jag hade även första hjälpen-undervisning för P5 och P6. Precis lika roligt som förra gången! 

Godingar på rasten 

Godingar på rasten

Baby class och top class i väntan på tecken-undervisning

Jode med tecken för röd i högsta hugg  

Första hjälpen-undervisning, här testar de att stabilisera ett benbrott

Eleverna lär sig framstupa sidoläge och fick testa på varandra 

Koncentrerade elever i top class

Vattenuppsamlare till soppköksmedlemmar

UCC har bestämt sig för att göra något extra för soppköket och tillsammans med Pontiano och Rogers bestämde de sig för att ge tre av familjerna en vattenuppsamlare. Det är guld värt för de gamla eftersom många av dem har svårt att gå och hämta vatten och har inga barn eller barnbarn som kan hjälpa till. Vattenuppsamlarna samlar regnvatten och under regnperioden kan det regna riktigt mycket! Perfekt! Vattentankarna ligger nu på farmen och i veckan börjar förhoppningsvis bygget ute hos familjerna!

Tre vattenuppsamlare som väntar på att bli monterade

Kläder till soppköks-besökarna

Idag är det tisdag och soppköksdag! Jag ville så klart visa min familj soppköket och låta dem träffa alla goa besökare. De hade som sagt med sig ett helt gäng med extraväskor med kläder så vi tog med oss kläderna och delade ut till alla besökare. Många av de gamla som är besökare på soppköket tar hand om sina barnbarn och har ont om pengar och kan därför inte köpa kläder till barnen eller till sig själva. Det var så klart superuppskattat att få lite extra kläder och alla besökare och även vi gick med ett stort leende på läpparna från dagens soppkök!

Mor letar kläder till besökarna 

Mamma med ett av barnbarnen till besökarna  

Dags att gå hem 

Ett besök på Mulago Hospital's BB

Nu är min familj på besök och det är fantastiskt att få visa Uganda och Masaka som jag tycker så mycket om. Idag gjorde vi ett besök på Mulago Hospital som ligger precis bredvid huset där vi bor. Familjen hade med ett helt gäng extraväskor fyllda med kläder och idag sorterade vi ut de minsta kläderna för att dela ut på sjukhusets BB-avdelning. Vi hade delat upp kläderna i små presentpåsar så alla fick ett set var. Det var otroligt uppskattat hos mammorna och även hos personalen. En av barnmorskorna berättade att vårt besök faktiskt kunde gärna en stor skillnad då mammorna när de kommer hem berättar för andra kvinnor i byn att de fött sitt barn på sjukhuset och då fått extra hjälp, denna gång i form av kläder. Ute i landsbygden är det nämligen vanligt att man föder hemma vilket leder till en högre mödradödlighet. I Sverige dör omkring 4 mammor per 100 000 levande födda barn om året jämfört med Uganda där det 2013 dog 360 mammor per 100 000 levande födda barn. FN satte ett mål år 2000 att år 2015 ska mödradödligheten minskas med 75%.

Det var helt fantastiskt att se deras glädje över ett litet klädpaket. Vi har en hel del kläder kvar som vi ska dela ut i morgon eftersom mammorna åker hem efter 24 timmar. Det känns bra att få komma tillbaka och få sprida lite glädje!

Första hjälpen-lektion

Två av tjejerna jag bor med kom på en fantastisk idé för ett tag sedan, att ha första hjälpen-lektioner för skolbarn. De har gjort fina planscher för varje område som de tar med ut när de undervisar. Så i onsdags lånade jag planscherna och åkte till Light Angel för att ha en första hjälpen-lektion för de äldsta barnen på skolan. De andra är på lov men efter onsdagens succé ska jag tillbaka för att ha lektionen för fler klasser. Jag kunde verkligen se att barnen uppskattade en lektion där de fick lov att utföra lite praktiskt arbete. De fick lära sig framstupa sidoläge som de testade på varandra, lägga om blödningar och stabilisera benbrott. De gick verkligen in för uppgiften och ojade och jämrade sig när de fick sina påhittade benbrott stabiliserade. Jag lärde dem även vad de ska göra vid brännskada, uttorkning och djurbett. En fantastisk stund och ser reden fram emot nästa lektion!

Skolavslutning på Light Angel

I torsdags åkte jag ut till Light Angel för att delta på deras skolavslutning. De små klasserna går på lov i nästan en månad men de stora få enbart lov över påsk. Innan jag kom hade de fått se en film vilket inte hör till vanligheterna. När jag kom sjöng och dansade skolkören och lite olika klasser för lärare och elever och mig. Efter alla framträdande var det dags för något som inte riktigt förekommer i Sverige. De tog fram de som gjort bäst ifrån sig på slutproven de haft dagarna innan. I varje klass tog de fram den som hade bäst betyg och satte på en stol och kallade eleven för ”the giant” eller kung. Vid sidan om ”kungen” ställdes dom som var näst bäst och tredje bäst och kallade dem vakter till ”kungen”. Detta gjordes i alla klasser även babyclass där eleverna är mellan 3 och 6 år. Detta kändes lite konstigt för mig som inte fick betyg förrän i åttan och där skolan inte hade som tradition att bara uppmärksamma de som var bäst. Emanuel, rektorn, höll sedan ett tal och efter det fick även jag säga några ord.

Eleverna fick sedan en sen lunch bestående av ris. Jag gick runt och lekte med alla barnen. Vi körde något som liknade kull, fast bara jag jagade, vilket de små barnen älskade! Efter ett tag var det dags för barnen att få sina slutprov och sedan gå hem. Det var spännande att få va med på en Ugandisk skolavslutning och som vanligt var det fint att få träffa alla barn på Light Angel!

  

Skolkören 

De äldre tjejerna bjöd på dans 

Alla elever samlade

Eleverna i P7 som gjort bäst ifrån sig på slutproven 

I väntan på lunch 

Leka kull är kul

En dag i flyktinglägret Sango Bay

Igår fick följa med UCC Danmark till flyktinglägret Sango Bay. Sango Bay ligger ungefär en timmas bilfärd från Masaka och ligger precis vid gränsen till Tanzania. Lägret består av cirka 5000 papperslösa flyktingar som har genom konflikter mellan Uganadas och Tanzanias president blivit tvångsflyttade. Det är lite oklart hur länge de har varit där de är nu men det verkar som de varit där sen i somras. Familjerna bor i 6 kvadratmeter stora hyddor/tält bestående av lera, pinnar, jordgolv och en presenning som UNICEF har delat ut och en familj där består ofta 10 familjemedlemmar. Det är verkligen en chock att komma ut dit. Människorna där är i så stort behov av hjälp så det är svårt att greppa. 

Igår var vi ett team på en läkare, två sjuksköterskor, en översättare och fyra volontärer. UNICEF har satt upp ett stort tält som UCC Danmark får utnyttja som läkarstation varje fredag. Jag fick ansvaret att assistera en av sjuksköterskorna genom att packa rätt antal piller i små medicinpåsar och dessutom väga patienterna. Och oj vad människor det kom. Det var sådant tryck så vi flera gånger fick be dem att backa utan någon större framgång. Det är så extrem många barn som lider av malaria, hosta och andra infektioner. Vi delade även ut kläder vilket också blev en väldigt kaotisk situation. Folk drog kläder ur varandras händer! 

Under tiden jag och Rikke, en av de danska volontärerna, assisterade sjuksköterskorna och läkaren var de andra tjejerna ute och filmade i lägret och mötte en man som pratade lite engelska och han förklarade att ett det fanns en gravid kvinna i ett tält som behövde hjälp. Hon hade haft värkar i två dagar och var i stor smärta. Tjejerna gick för att hämta läkaren som kom för att undersöka kvinnan och insåg att hon inte var tillräckligt öppen för att föda och vätskan var missfärgad vilket kan tyda på att bebisen är stressad. Han och några från UCC tog med henne till ett sjukhus där han gav henne igångsättande dropp och lämnade henne till en barnmorska på sjukhuset och åkte sedan tillbaka till Sango Bay. På vägen hem fick vi skjuts av läkaren och han ville gärna titta till kvinnan och när vi kom var det precis dags för henne att föda. Vi fick tillåtelse att stå i dörren och va med på själva förlossningen. Läkaren berättade att hon hade ett trångt bäcken så det troligtvis inte skulle bli en lätt förlossning. Vi kunde se att hon var i stor smärta och trots det sa hon inte ett ord! Efter ett tag kom det tillslut ut en 4500 gram stor flicka och glädjetårar gick se i ett par ögon inklusive mina! 

På vägen hem till Masaka vi pratade om hur otroligt frustrerande det är att veta att detta barn kommer att bli en annan i serien, uppväxt i Sango Bay, papperslös icke-medborgare och på existensminimum, som bara existerar på grund av nödsituation. Det är extremt realitet att utsättas för, och det gör att vi ännu mer hoppas att det snart kommer att finnas en politisk lösning, så att dessa människor kan börja bygga ett liv istället för att bara överleva med hjälp av utomstående. Sango Bay är definitivt en plats där man sätter sitt eget liv i perspektiv och där man inser vilka extrema förhållanden människor lever under.

Test för malaria på en av stationerna