Skolavslutning på Light Angel

I torsdags åkte jag ut till Light Angel för att delta på deras skolavslutning. De små klasserna går på lov i nästan en månad men de stora få enbart lov över påsk. Innan jag kom hade de fått se en film vilket inte hör till vanligheterna. När jag kom sjöng och dansade skolkören och lite olika klasser för lärare och elever och mig. Efter alla framträdande var det dags för något som inte riktigt förekommer i Sverige. De tog fram de som gjort bäst ifrån sig på slutproven de haft dagarna innan. I varje klass tog de fram den som hade bäst betyg och satte på en stol och kallade eleven för ”the giant” eller kung. Vid sidan om ”kungen” ställdes dom som var näst bäst och tredje bäst och kallade dem vakter till ”kungen”. Detta gjordes i alla klasser även babyclass där eleverna är mellan 3 och 6 år. Detta kändes lite konstigt för mig som inte fick betyg förrän i åttan och där skolan inte hade som tradition att bara uppmärksamma de som var bäst. Emanuel, rektorn, höll sedan ett tal och efter det fick även jag säga några ord.

Eleverna fick sedan en sen lunch bestående av ris. Jag gick runt och lekte med alla barnen. Vi körde något som liknade kull, fast bara jag jagade, vilket de små barnen älskade! Efter ett tag var det dags för barnen att få sina slutprov och sedan gå hem. Det var spännande att få va med på en Ugandisk skolavslutning och som vanligt var det fint att få träffa alla barn på Light Angel!

  

Skolkören 

De äldre tjejerna bjöd på dans 

Alla elever samlade

Eleverna i P7 som gjort bäst ifrån sig på slutproven 

I väntan på lunch 

Leka kull är kul

En dag i flyktinglägret Sango Bay

Igår fick följa med UCC Danmark till flyktinglägret Sango Bay. Sango Bay ligger ungefär en timmas bilfärd från Masaka och ligger precis vid gränsen till Tanzania. Lägret består av cirka 5000 papperslösa flyktingar som har genom konflikter mellan Uganadas och Tanzanias president blivit tvångsflyttade. Det är lite oklart hur länge de har varit där de är nu men det verkar som de varit där sen i somras. Familjerna bor i 6 kvadratmeter stora hyddor/tält bestående av lera, pinnar, jordgolv och en presenning som UNICEF har delat ut och en familj där består ofta 10 familjemedlemmar. Det är verkligen en chock att komma ut dit. Människorna där är i så stort behov av hjälp så det är svårt att greppa. 

Igår var vi ett team på en läkare, två sjuksköterskor, en översättare och fyra volontärer. UNICEF har satt upp ett stort tält som UCC Danmark får utnyttja som läkarstation varje fredag. Jag fick ansvaret att assistera en av sjuksköterskorna genom att packa rätt antal piller i små medicinpåsar och dessutom väga patienterna. Och oj vad människor det kom. Det var sådant tryck så vi flera gånger fick be dem att backa utan någon större framgång. Det är så extrem många barn som lider av malaria, hosta och andra infektioner. Vi delade även ut kläder vilket också blev en väldigt kaotisk situation. Folk drog kläder ur varandras händer! 

Under tiden jag och Rikke, en av de danska volontärerna, assisterade sjuksköterskorna och läkaren var de andra tjejerna ute och filmade i lägret och mötte en man som pratade lite engelska och han förklarade att ett det fanns en gravid kvinna i ett tält som behövde hjälp. Hon hade haft värkar i två dagar och var i stor smärta. Tjejerna gick för att hämta läkaren som kom för att undersöka kvinnan och insåg att hon inte var tillräckligt öppen för att föda och vätskan var missfärgad vilket kan tyda på att bebisen är stressad. Han och några från UCC tog med henne till ett sjukhus där han gav henne igångsättande dropp och lämnade henne till en barnmorska på sjukhuset och åkte sedan tillbaka till Sango Bay. På vägen hem fick vi skjuts av läkaren och han ville gärna titta till kvinnan och när vi kom var det precis dags för henne att föda. Vi fick tillåtelse att stå i dörren och va med på själva förlossningen. Läkaren berättade att hon hade ett trångt bäcken så det troligtvis inte skulle bli en lätt förlossning. Vi kunde se att hon var i stor smärta och trots det sa hon inte ett ord! Efter ett tag kom det tillslut ut en 4500 gram stor flicka och glädjetårar gick se i ett par ögon inklusive mina! 

På vägen hem till Masaka vi pratade om hur otroligt frustrerande det är att veta att detta barn kommer att bli en annan i serien, uppväxt i Sango Bay, papperslös icke-medborgare och på existensminimum, som bara existerar på grund av nödsituation. Det är extremt realitet att utsättas för, och det gör att vi ännu mer hoppas att det snart kommer att finnas en politisk lösning, så att dessa människor kan börja bygga ett liv istället för att bara överleva med hjälp av utomstående. Sango Bay är definitivt en plats där man sätter sitt eget liv i perspektiv och där man inser vilka extrema förhållanden människor lever under.

Test för malaria på en av stationerna 

Besök i fiskebyn och på Gods Grace

I måndags följde jag med UCC Danmark till fiskebyn Namirembe som ligger precis vid Viktoriasjön. Byn har stora problem med alkohol, droger och prostitution vilket nästan kändes i luften när vi gick runt i byn. Byn ligger mitt på stranden och det ligger skräp på marken överallt. I byn ligger skolan Gods Grace Primary School som UCC byggt upp och som även är vänskola till Slättenskolan i Norrahammar. På skolan var det en helt annan känsla! Vi möttes av en hel drös glada ungar! Det var underbart att se när vi vet att byn har stora bekymmer och många av barnens föräldrar har det säkerligen inte särskilt bra. Tillsammans med oss var också UCC Danmarks sjuksköterska som gjorde hälsokontroll på några av barnen.

Några av husen i byn 

Härligt bemötande

Två av de tre skolbyggnaderna 

Ett av klassrummen med en glad klass

Rastdags 

Vi blev även bjudna på lunch och eftersom det är en fiskeby bjöds det självklart på fisk! En hel fisk med ögon, hjälar och fjäll som de hade friterat. Inget tillbehör, enbart fisk som intogs med händerna. Det låter säkert äckligt men det var faktiskt en av de godaste fiskarna jag har smakat!

Lunchfisk